Nu. Nånstans på ett tåg mellan Nässjö å verkligheten. Världen. Min rara Sara va fin å hämtade en sallad åt mig på sin lediga dag. Tog en promme i solen. T Larssons. Bästa salladerna. Jupp. Fick den leverarad t jobb dessutom. Underbara. Rara. Sara.
Å nu sitter jag här på tåget å äter. Å funderar. Funderar på mina fina vänner. Mina fina som hjälpt mig genom tunga veckan. Vad hade jag gjort utan dem? Suttit på ett tåg mellan Nässjö å verkligheten? Låg som fn? Å utan stans bästa sallad?
Vet iaf att d inte hade varit som nu. Inget leende på läpparna. Inget leende som säger att jag e glad över mina vänner. Rara Sara som kom förbi jobb me en kram å ett hejdå innan jag åkte. Sköna Emma som jag flabbat me heela veckan. Flabbat bort allt jobbigt. Å fina Linda som kramade om mig å tittade mig djupt i ögonen. Sa att hon såg att den vanliga mia fanns därinne nånstans. Den glada mia.
Såå .. bita ihop, lr bryta ihop?! Lättare att bita ihop tsammans me vänner. Lätt. Tacksam för att jag har dem. Kärlek.
1 kommentar:
Det är alltid bra att ha vänner, men Du ska veta att vi alltid finns för Dig också. Vad ska man ha föräldrar till????? Puss
Skicka en kommentar