Sköna minnen, tack.

Grät t e avsnitt av Cityakuten idag .. sant, gjorde jag. Å kom att tänka på om livet skulle ta slut nu .. mmm, inte värre än så men ändå. Har man inte alltid livet framför sig på någe vis? Aldrig bakom sig, bara framför? Jaja, kom på att begravning e ju en sak men vad jag skulle önska e att mina vänner träffas för mys lr över en öl å snackar sköna minnen de har om mig .. hmm. Lovar att jag ska sitta däruppe å le .. lovar.