Jaha, så har jag tagit farväl av min kära Lisbeth Salander nu igen då. Å denna gången kan jag inte säga just för denna gången, utan nu e d mer för alltid. Å d känns tungt, ärligt. Vår vänskap har ändå funnits där en ganska lång tid .. tsammans har vi tagit oss igenom glädje å sorg, vår å höst, kyla å kärlek. Mmm, klarat oss igenom 'Män som hatar kvinnor', 'Flickan som lekte med elden' å nurå 'Luftslottet som sprängdes' .. å avundas dig som ännu inte hittat Lisbeth. Hon finns där, för dig åxå ..
Å tack Stieg Larsson som gav mig Lisbeth, hoppas solen skiner på dig i din himmel. Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar